Vem kunde ana att vi såhär ett år efter att Covid-19 slog till fortfarande inte skulle ha möjlighet att träffas på vanligt vis och spela ihop?
Pandemin har ställt hela samhället på ända, och inte minst kulturutövande på alla nivåer har blivit oerhört lidande. Inga gemensamma repetitioner. Inga konserter. Och det är i förlängningen både svårt och ganska tråkigt att enbart öva på egen kammare.
Hur gör man då som stråkorkester för att hålla ångan uppe?
Att träffas fysiskt och och spela ihop är tyvärr fortfarande en omöjlighet, men vi i Partille Kammarorkester har sedan hösten 2020 ändå försökt hitta sätt och alternativa vägar att ses regelbundet och repetera – och lyckats behålla både engagemang och intresse. Med digitala hjälpmedel, stort engagemang från både orkestermedlemmar, dirigenter och utomstående professionella musiker har vi fortsatt kunnat umgås, spela och lära oss en en hel massa nytt tillsammans.
Genom att ”låna” en av medlemmarnas arbetsplats Zoom-konto (en digital videochat-tjänst) har vi sedan i november 2020 fortsatt kunnat ses och höras varje måndag på våra vanliga repetitionstider.
Till dags dato har vi genomfört närmare tjugo digitala repetitioner, där i alla fall långt fler än hälften av orkestermedlemmarna regelbundet kunnat medverka. Och vi försöker regelbundet hitta nya sätt att utnyttja de digitala möjligheterna för att fortsätta spela ihop.
Går det att spela tillsammans, på riktigt?
Nja. Utan ännu mer avancerad teknisk utrustning och uppkoppling så går det inte riktigt. Den lilla fördröjningen i ljud gör det omöjligt att musicera ihop på ”vanligt” vis. Men det går givetvis alldeles utmärkt att teoretiskt gå igenom stycken, noter, stråksättning, fraseringar, tempon med mera. Och det går faktiskt att spela samtidigt, med vissa kompromisser.
Under hösten och början av året har Pierre Torwald varit anlitad dirigent, och genom att han gått igenom styckena med oss för att sedan styra uppspelning av desamma via en gemensam Spotifylista och simultant dirigerat – har vi ändå kunnat lyssna och spela tillsammans. (Om även med våra egna mikrofoner avslagna för att det inte skall bli total kakafoni). Den enda som har haft mikrofonen på är alltså vår dirigent, som därigenom kunnat räkna in, ge muntlig input och uppdatera oss med taktsiffror etc.
Det blir naturligtvis inte samma sak som att faktiskt träffas och spela ihop, men det har faktiskt fungerat förvånansvärt bra! Under våren kommer vi att fortsätta med våra digitala träffar och repetitioner, med hopp om att vi snart kan träffas på riktigt igen.
